Lagen om ekonomiska föreningar innehåller bestämmelser om uteslutning, se 4 kap. 8§.
Lagen anger tre grunder för uteslutning. Den första grunden är om medlem grovt åsidosatt sina skyldigheter mot föreningen. Anledningen till att begreppet ”grovt” anges är att en uteslutning inte ska kunna göras på enstaka mindre förseelser. Vad som är grovt ska ses från fall till fall, men det bör vara något som skadar föreningen. Det kan vara en enstaka stor händelse eller en rad med återkommande förseelser. Förseelserna ska även vara i relation till medlemskapet som sådant. Att medlem till exempel inte betalar sina nätavgifter i egenskap av konsument är i första hand inte ett brott mot medlemskapet utan snarare ett brott mot avtalet gällande föreningen och medlemmens affärsrelation, men kan på sikt bli en grund för uteslutning om en affärsrelation inte kan upprätthållas.
Den andra grunden för uteslutning är om medlemmen inte längre deltar i föreningens verksamhet. Det skulle till exempel kunna vara vid en situation där en medlem flyttat från orten och på så vis inte kan delta i föreningens verksamhet. Ett kortvarigt uppehåll från deltagandet är inte en giltigt grund för uteslutning.
Den tredje grunden som lagen anger är om medlem inte längre uppfyller de krav som anges för medlemskapet. Ett sådant exempel kan vara att det i stadgarna står att medlem ska äga en fastighet inom föreningens verksamhetsområde för att kunna antas som medlem. Om medlem vid antagandet ägde en sådan fastighet men inte längre gör det, skulle den kunna uteslutas på denna grund.
Uteslutningar får inte ske på andra än de tre grunder lagen anger.
Ett beslut om uteslutning fattas av föreningsstämman, om inte något annat har bestämts i stadgarna.
En medlem har rätt att få ett beslut om uteslutning prövat hos domstol. Därför är det viktigt att föreningen har en dokumenterad grund för sitt beslut om uteslutning. Det är föreningen som har bevisbördan.